1853-1922 British Leighton was the son of the artist Charles Blair Leighton. He was educated at University College School, before becoming a student at the Royal Academy Schools. He married Katherine Nash in 1885 and they went on to have a son and daughter. He exhibited annually at the Royal Academy from 1878 to 1920. Leighton was a fastidious craftsman, producing highly-finished, decorative pictures. It would appear that he left no diaries, and though he exhibited at the Royal Academy for over forty years, he was never an Academician or an Associate.  Related Paintings of Edmund Blair Leighton :. | Abaelard und seine Schulerin Heloisa | The Hostage | Painting | In time of Peril | God Speed |
Related Artists:
Orozco, Jose Clemente
Mexican, 1883-1949 Mexican mural painter. When he lost his left hand at age 17, he abandoned architectural studies for painting, pursuing Mexican themes. As a caricaturist for a revolutionary paper, he explored Mexico City's slums and painted a series of watercolours, House of Tears, on the lives of prostitutes. The reaction of moralists forced him to flee to the U.S. in 1917, but in 1919 the new government of Álvaro Obreg??n welcomed him back, and he joined Diego Rivera and David Alfaro Siqueiros in creating large-scale murals for public buildings, in which he continued his radical social commentary. Again forced to abandon Mexico in 1927, he worked until 1934 in the U.S., where his style evolved and matured in murals from coast to coast. In 1934, his international reputation firmly established, he returned to Mexico and embarked on his most technically impressive and emotionally expressive murals, including Catharsis (1934),
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Vilhelm Hammershoi
Danish Painter, 1864-1916, was a painter born in Copenhagen, Denmark known for his poetic, low-key portraits and interiors.The son of a well-to-do merchant, Christian Hammershoi and his wife, Frederikke (nee Rentzmann), Vilhelm studied drawing from the age of eight with Neils Christian Kierkegaard and Holger Gronvold, as well as painting with Vilhelm Kyhn, before embarking on studies with Frederik Vermehren and others at the Royal Danish Academy of Fine Arts. From 1883 to 1885, he studied with Peder Severin Kroyer.